Autograf värdig?

När jag var yngre tog jag autografer av alla kändisar jag sprang på, ett beteende som jag antar är relativt vanligt bland barn. Till min mindre smickrande samling tror jag att jag kan erinra mig autografer av både Sven Ingvars och killen som hade världsrekordet i antal jongleringar sittandes ( Ni vet idioten från Knivsta som horar runt på alla fotbollskolor i landet på sommarlovet).

När Portugal nu var i Sverige har två av mina bekanta uppenbarligen stött på detta landslag som i mina ögon får ses som just autografvärdigt. Men vart går egentligen gränsen på vem man kan ta autograf av? Jag menar, ser jag Ola Salo på stan här i Växjö är det ju inte så att jag släpper allt för att sno till mig en namnteckning. Däremot hade jag utan tvekan gjort det för David Beckham. Sen finns det ju ett alternativ utöver autografen, nämligen ett foto. Givetvis arrangerat men i mina ögon mer respektabelt av någon outgrundlig anledning. Som nykter är man ju väldigt konservativ och försöker låta "kändisarna" vara ifred, även om man inte kan sluta stirra på dem. På fyllan blir det däremot något helt annat och alla som varit varit inne i Big Brother huset mer än 2 minuter ska dokumenteras på bild.

Daner har till exempel dokumenterats i denna blogg ståendes bredvid sin barndomshjälte, skönjandes en erektion på 10 cm och konturer av vad som måste vara en försats.
Då jag letar i mina bilder inser jag att jag enbart besitter en bild som kan klassas som värdig, nämligen denna.



Tagen o6 i Berlin under fotbolls vm. Det ska tilläggas att de även bjöd på groggar ur sitt 5 liters helrör med pump innan deras vänner bad oss dra åt helvete

Så vart vill jag komma med denna utläggning? Jag vet inte riktigt men poängen är i alla fall att det är oerhårt svårt att bestämma vem som är, och inte är autograf/fotovärdig. Ett beslut som inte kan klassas som ett i-landsproblem längre då både Brangelina och Madonna besöker flyktingläger i tex Afrika...

Med vänlig häslning Testiklas