Tuesday, September 23, 2008

Min vän Mazdak



Då jag flyttade ner till Växjö kände jag för att jag behövde något som gjorde att jag stod ut över mängden Typ som en catchphrase eller en häftig bil( och nej, min albinohud räknas inte). . Jag reflekterade i minst ett par dagar över vad som bäst skulle passa vid min sida och kom fram till att en iranier fick duga.
Mazdak som han heter lider av den kroniska sjukdomen sällskapsjuka medan jag å min sida lider av det totalt motsatta. Man kan lugnt säga att fraktioner uppstår. Ett exempel är då vi är ute på Campus och krökar.
Vi har som standard att en gång i veckan, tisdag eller onsdag, gå ut och beställa St Tropez och titta ner på det vanliga folket. Detta blir alltid mycket lyckat men helhetsintrycket slutar alltid i moll på grund av hans tidiga nämnda sjukdom.
Dagen efter vaknar han, precis som en tre-åring mellan 8-10 och vill "umgås" som han uttrycker det. Jag somnar alltid om varpå han sätter sig vid You Tube för att visa mig filmer då han vet att jag måste vara vaken för att kunna kommentera dem.
Vid 11 har han alltid fått nog och gör tillräckligt med väsen för att jag inte kan sova. Sen umgås vi. Det jag inte förstår är hur en människa vill umgås med en individ som vid den tidpunkten vill allt annat än umgås. Ungefär som på dagis då det efterblivna barnet inte får vara med och leka och fröknarna kvoterar in dem i leken ändå. Det blir bara inte samma sak.
Ibland funderar jag på att byta bort Mazdak mot en mindre sällskapssjuk iranier. Sen tänker jag på alla bra egenskaper han har och tänker att jag ändå är lyckligt lottad som har en vän som honom.....

Till sist: Snett till höger om mitt hus ligger en lägenhet som typ alltid har för och efterjanne. Kan typ liknas vid en miniatyr av ett frat-house. Trots att det är typ sjuttio meter dit hör man alltid musiken och rösterna för alla skriker och sjunger med. Just nu pumpar de Sven -Ingvars med Margareta och alla älskar det. Tror faktist aldrig ljudnivån varit så här hög därifrån som den är nu. Fan vad jag just nu är deprimerad över att jag sket i gymnasiet och fick åka ner hit för att skaffa mig en utbildning...

Med vänlig hälsning Testiklas

No comments: