Av olika..

anledningar så undrar jag ibland om jag är mentalt frisk. Min familj ( mamma och bror ) Är alltid livrädda varje gång jag är ute och festar, dom påstår att jag alltid ställer till med nåt sattyg. Förutom dom ggr jag har spenderat nätterna i polisens fyllecell kan jag lägga till den gången jag gick in i en stolpe och fick sy eller den gången en polare släckte en cigarett i mitt öga så jag fick besöka akuten.


Party..

Så igår var det då dags igen, jag bröt min vita månad och följde med några kompisar ut. Vi började lugnt med att skåla med lite skumpa för att sen gå över på vodkan. Vad som enligt vissa skulle vara en lugn utekväll slutade med ett fylleslag utan dess like. Alla var på topp och nu hade spriten verkligen slagit till. Då händer det, vi har precis tagit på oss våra jackor och är på väg ut då jag av nån konstig anledning tappar balansen och ramlar ner för en betongtrappa. Spiralversion måste jag upplysa er om. Nu kommer det svåra, att förklara hur jag föll. Men jag ska försöka och så får vi se om ni fattar.


Dödens trappa

Jag faller framåt, lyckas vrida kroppen lite så jag landar med axel/ansikte studsar nerför trappan 4 gånger BAM-BAM-BAM-BAM för att till slut landa längst ner och ta emot med min vänstra hand. Som tur var så var jag vid det här tillfället så full ( tack och lov )att jag knappt kände nåt. Jag ställde mig upp blixsnabbt för att kolla hur många som hade sett mitt fall. Som tur var var det bara två personer av dom 40 på förfesten. Självklart blev det kvällens snackis ändå och jag njöt av att vara lite i centrum även om det denna gång berodde på min klumpighet.


Typ såhär kände jag mig imorse..

Efter det gick vi ut och fortsatte festa för att sen avsluta kvällen på akuten som är en historia jag kommer berätta om imorgon... för NU ska jag S O V A!!!

Lämnar er med lite läcker musik.. frukta ej..Galna finska cellograbbar..