Kollade på ett program om Lars Winnerbäck igår. Jag gillar hans musik, helt klart.
Men kan man verkligen vara så lugn och analyserande som den killen är utan att utgöra sig för något man egentligen inte är?
Ingenting kom spontant, allt var en verbal diareé om hur hans liv gestaltat sig utifrån olika aspekter. Finns det människor som är sådana eller är det ett berättigat påstående?
Med vänlig hälsning Testiklas
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment